ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG C
Första läsningen: 1 Mos 15:5-12, 17-18 (Gud slöt ett förbund med Abram, den troende)
Abraham betyder ”fader till de många”, vilket syftar på alla folkslag som skulle
härstamma från honom. Ännu heter han Abram. Det nya namnet ges först i kap. 17. Gud
kräver inget här – allt är nåd, ensidig gåva. Gud lovar långt mer än vi kan hoppas på (v.
5). På hebreiska säger man inte att man ”ingår” ett förbund, man säger att man ”skär” det.
Det kommer nog från den gamla seden vi möter här: att dela djur i två delar och lägga upp
dem mot varandra som en ”allé” som de två förbundsparterna går genom. Meningen är:
”Må det gå mig som dessa djur ifall jag bryter förbundet” (jfr Jer 34:18). Märkligt nog går
bara Gud genom ”allén”, inte Abram. Bara Gud förpliktigar sig på något. Gud,
symboliserad av elden i natten, tar ensam på sig konsekvenserna av ett framtida
misslyckat förhållande. Gudsfolkets historia ställs redan i skuggan av korset. Gud vet hur
det blir – och kommer att betala priset.
Andra läsningen: Fil 3:17 – 4:1 (Kristus skall göra vår kropp lik den han har i sin
härlighet)
Alternativ kortare läsning: Fil 3:20 – 4:1
Filipperbrevet flödar över av glädje, men Paulus gråter också över dem som är fiender till
Kristi kors. Därmed menas de som ansåg att man som kristen fritt kunde leva efter sina
lustar utan uppoffringar (t. ex. fasta och allmosor) eller de som krävde att hedniska män
skulle omskäras och hålla judiska matregler när de blev kristna (eller också menar Paulus
båda grupperna). Människorna i Filippi var priviligierade med romerskt medborgarskap
(som Paulus). Bra, men vårt hemland är himlen (v. 20). Vi kristna lever här i ringhet, men
Jesus ska förvandla vår kropp så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet (v. 21).
”Ringheten” övar vi nu i fastetiden!
Evangelium: Luk 9:28b-36 (Medan han bad förvandlades hans ansikte)
Hos Lukas ser vi ofta Jesus be (v. 28-29; jfr 3:21). På berget möter de tre jordiska männen
(apostlarna) de tre himmelska som strålar i härlighet (v. 31), i den förvandling som
Paulus talar om (se ovan). Mose och Elia var liksom Jesus två hårt prövade profeter. De
talar om det uttåg (éxodos) som Jesus snart ska fullborda (v. 31). Jesus ska befria
mänskligheten från slaveriet under synd och död, så som Gud genom Mose ledde folket
ut från Egypten. Apostlarna såg hans härlighet (v. 32) – samma formulering som en av
dem (Johannes) senare använder (Joh 1:14; jfr 1 Joh 1:1-4; 2 Pet 1:16-18). Petrus är
överväldigad och vill nu fasthålla glansen av sin älskade Messias (jfr Matt 16:22). Han
vill bygga hyddor, och det gläder säkert Jesus, men det passar sig inte ännu. Gud kom till
Israel i molnet (2 Mos 33:9; jfr 1 Kor 10:1-2) och gör så även här. Faderns röst bekräftar
apostlarnas tro på Jesus, och plötsligt syns bara han. Håll fast vid honom, Petrus, men låt
honom bygga sin hydda, sin kyrka – på dig! (jfr Matt 16:18).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden