FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG C
Första läsningen: 5 Mos 26:4-10 (Det utvalda folkets trosbekännelse)
Denna korta sammanfattning av Pentateuken – de fem Moseböckerna – ska
påminna den troende israeliten om hans stamfader Israel (= patriarken Jakob),
som enligt 1 Mos kap. 28-31 levde som flykting hos sin morbror,
avgudadyrkaren Laban, han som räknades till arameerna (från våra dagars
Syrien). ”Den lilla trosbekännelsen” kallas den. Den uttalades när den första
delen av markens skörd frambars som tackoffer åt Gud. Vi kristna ber bordsbön
innan vi äter. Tacksamt erkänner vi att all mat kommer från Gud. Ordet
”Egypten” är i Bibeln i stort sett synonymt med förtryck. Israel tackar för sin
frihet. Sverige är en rik, demokratisk och välmående nation. Här kan man också
säga att det flödar av mjölk och honung (v. 9). Vi ska inte långt bakåt i tiden för
att se den ändlösa kedjan av generationer där nästan alla levde hårda, ofria,
slitsamma liv i små torp och stugor. Om dessa våra förfäder kunde besöka oss
idag och se hur vi lever och vad vi har, skulle de falla på knä och tacka Gud för
allt det goda han skänkt deras ättlingar.
Men nutidens sekulariserade ättlingar skulle stå där generade och inte be med.
Mitt i sin mättnad och bekvämlighet har de tappat all religiös känsla. Med
undran i blicken backar förfäderna – är det sant, är detta våra barn? Tackar ingen
Gud? Hur blir domen över detta släkte?
Andra läsningen: Rom 10:8-13 (Den som tror på Kristus bekänner sin tro)
Har du ännu inte bestämt dig för hur du ska fasta i år? Här är ett förslag: bekänn
med din mun din tro på Kristus inför dem du umgås med (inte bara genom ett
kors kring halsen). Denna bekännelse, som leder dig till räddning, ger dig
kanske först motstånd och avvisning, ja skam (v. 11). Men din Herre är även
deras Herre. De har rätt att höra om honom, de kanske bär på fördomar och
felinformation (v. 12).
Evangelium: Luk 4:1-13 (Ledd av Anden var Jesus fyrtio dagar ute i öknen, där
han blev frestad)
Den helige Ande leder Jesus ut i en fyrtio dagars ”reträtt” där han möter den
värsta tänkbara ”andliga ledaren”: djävulen, vargen som predikar för fåren (ett
populärt motiv på medeltiden). ”Stackars Messias”, hör vi den Onde säga, ”Gud
har inte gett dig mat på fyrtio dagar!” Han visar Jesus en sten: ”Vad är Gud för
en fader som ger sin son en sten när han ber om bröd? (Jfr Matt 7:9). Jesus
svarar att bröd inte är allt vi behöver. ”Visst, nej – du borde även hedras och
betjänas, ingen ska stå över dig!” – Jesus förs högt upp (v. 5, 9), till arrogansens
och maktens toppar. Allt som behövs nu är att tillbe ondskan. Jesus ska skryta
med sin förträfflighet genom imponerande maktdemonstrationer uppifrån och
ner (jfr v. 9-10). Men människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för
att tjäna (Mark 10:45). Romarnas härskarteknik var att ge folket bröd och
skådespel. Jesus valde de hungrigas hunger och de utsattas förtröstan på Gud.
Då lämnade djävulen honom – tills vidare.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden