ANDRA SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG C
Första läsningen: Jes 62:1-5 (Brudgummen gläds åt sin brud)
Jesajas ord från Gud tröstade Jerusalems invånare som börjat tvivla på en kommande
frälsning. En annan fråga är vad den unga flickan Maria tänkte när hon hörde dem?
Kunde hon annat än instämma med hela sitt hjärta och erbjuda sig själv som den brud
Herren skulle ta till äkta (v. 5)? Hon gjorde så och förblev alltid jungfru (Katolska
kyrkans katekes, nr 499-501) även om hon gifte sig med Josef.
Andra läsningen: 1 Kor 12:4-11 (En och samma Ande som fördelar sina gåvor på var
och en så som den själv vill)
Urkyrkans liv finns inte på film. Vi vet inte hur det såg ut när man gjorde under eller
talade i tungor. Måste vi då tro att vi gått miste om något? Nej, nådegåvorna kan vara
olika i olika tider. Anden verkar också i vår lilla, ganska annorlunda kristna vardag.
Evangelium: Joh 2:1-11 (Jesus gjorde det första av sina tecken; det var i Kana i
Galileen)
Varför fattades vin? Var undret planerat i förväg? Skulle Jesus stå för vinet? I Johannes
evangelium är det här det första av sju ”tecken” som Jesus ger (de övriga finns i 4:43-54;
5:1-9; 6:1-15; 6:16-21; 9:1-7; 11:1-44). Därmed menas handlingar som öppnar trons
ögon för att människan Jesus är Gud (jfr Joh 1:1 f). Sådana ögon har inte de som tänker
rent jordiskt (jfr Joh 6:26 f). Bröllopet leder tanken till den sjätte skapelsedagen (Adam
och Eva). Kristus är kyrkans brudgum (jfr Ef 5:31 f). När prästen eller diakonen i mässan
blandar kalkens vin med lite vatten ber han tyst: Genom detta vattnets och vinets
mysterium må han som för vår skull blivit sann och verklig människa ge oss del av sin
gudomliga natur. Blandningen kan inte göras ogjord, inte heller föreningen mellan man
och kvinna. Allt förvandlas, vi blir ett med Jesus – blir ”vin”. Johannes förutsätter
tydligen att läsaren känner till eukaristin.
Johannes vill visa att Maria visste om Jesu gudomlighet och var angelägen att den skulle
avslöjas (det har hon väntat på sedan bebådelsen och julnatten, jfr Luk 2:19). Jesus fattar
direkt vad hon syftar på. Maria är ren tillit, helt säker på att Jesus vill hjälpa brudparet
även om han ser ut att tveka. Så visar hon vad tro är. Frimodigt tar hon initiativet och
vädjar till Jesus. Han förebrår henne inget och allt slutar väl. Marias förbönsfunktion är
tydlig här: hon är den som ser vad som fattas och ber till Jesus. Maria gör som kyrkan:
uppmanar tjänarna att liksom hon själv handla i tro – även då läget ser hopplöst ut.
Genom sin nyckelroll här i början av Jesu offentliga liv och sin närvaro i slutet då hans
blod (här avbildad i vinet) utgjuts på korset (Joh 19:25 f), ”inramar” Maria ömt sin
älskade sons hela framträdande för världen, liksom hon står bakom hans lärjungar än i
dag. Helige Maria, kyrkans moder, be för oss!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden