FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT ÅRGÅNG C
Första läsningen: Mik 5:2-5a (Från dig skall jag låta en härskare över Israel
komma)
Orden i denna läsning presenterades för den onde kung Herodes den store när
hans teologer listade ut var på kartan man förväntade att den kommande Messias
skulle födas (Matt 2:4-6). Han ville genom en massaker kväva alla
Messiasrykten som kunde få hans hatade regim att vackla. Betlehem! Den
Gudstrogne och välsignade David föddes tusen år tidigare där, och allas ögon
riktades på grund av Mikas ord självklart mot nyheter därifrån. Den kommande
Frälsaren har rötter i forntiden (v. 2) och är alltså en legitim arvtagare till riket –
olikt Herodes som kom från Idumeen söder om Judeen och inte var riktig jude.
Vem är ”hon som skall föda” (v. 3)? Det undrade Herodes säkert. Om han visste
det skulle han gett sig på både barnet och henne omedelbart efter födelsen, likt
draken i Uppenbarelseboken (Upp 12:4 f). Mika ger inte denna kvinna något
namn. Tanken går till den unga kvinnan som blir havande i Jesajas bok (Jes
7:14), i vilken kyrkan ser en förutsägelse om jungfru Maria (Mika och Jesaja
profeterade samtidigt i Juda på 700-talet f.Kr. och bör ha känt varandra). Barnet,
fredens herre (v. 5), ska bli ärad över hela jorden (v. 4), vilket Jesus Kristus i
sanning blir och ska bli i alla tider, inte minst nu när hans födelses högtid nalkas.
Andra läsningen: Heb 10:5-10 (Jag har kommit, Gud, för att göra din vilja)
Hebreerbrevet och Romarbrevet är kanske de två viktigaste breven i Nya
testamentet. I Hebreerbrevet beskrivs Jesu enastående medlarfunktion mellan
Gud och människan med bilden av översteprästen – vi träder rakt in i
urkristendomen med dess judiska förankring och idévärld och är nog bara på
armslängds avstånd från Jesu egen självbild. Kristi ord i v. 5-7 är från Ps 40:7-9
(i den grekiska översättningen). Författaren betonar ordet ”kropp” för att antyda
att Guds Son antog kött av Jungfru Maria. Hela texten är som ett eko av hennes
ord vid bebådelsen: ”Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38). Guds
vilja är mer och annat än lagen och offren. Den är kärleken, som gör sig
disponibel för Gud, vill ge sig själv, såsom Kristus gjorde då han trädde in i vår
värld.
Evangelium: Luk 1:39-45 (Hur kan det hända mig att min herres mor kommer
till mig?)
Maria på åsnan på väg mot Betlehem. Minnena av allt som har hänt de senaste
månaderna fyller henne med glädje. Att stå där, nervös och osäker, i Elisabets
dörr och inse att allt är sant: Elisabet VET! Kvinna stöder kvinna. Gud stöder
båda! Allt blir bra. Maria inser att hon har lyfts upp till en position av oerhörd
betydelse för sitt folk, ja, för världen, för hela mänsklighetens historia. Att vara
den nya Eva genom vilken Livet – det eviga – ska skänkas åt världen! Ängeln
kallade henne för Herrens moder, och hennes släkting – inspirerad av Den
helige ande – gjorde det också. Jublet i Marias lovsång (Luk 1:46-55) har fyllt
hennes själ under hela graviditeten.