TRETTIOTREDJE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Dan 12:1-3 (På den tiden skall ditt folk bli räddat)
Profeten Daniel talar här om de sista tiderna, om förföljelser mot Guds folk, och
om de rättfärdigas uppståndelse. Ärkeängeln Mikael, vars fest vi firar 29
september, är gudsfolkets särskilde beskyddare, först Israels och sedan kyrkans.
Innan den slutgiltiga uppståndelsen ska han i ett mäktigt slag störta Satan och
dennes änglar till jorden (Upp 12:7 f). Motivet den drakdödande ängeln avbildas
på ikoner, målningar och statyer och är populärt överallt i världen, inte minst i
Mellanösterns kyrkor och hem. Daniels profetior är en viktig bakgrund till Nya
testamentet. Bildspråket i dagens läsning återkommer t. ex. i Matt 24:21; 25:46
f; Joh 5:29 och Fil 4:3.
Andra läsningen: Hebr 10:11-14, 18 (Med ett enda offer har han för all framtid
fullkomnat dem som blir helgade)
Prästerna i Jerusalems tempel frambar syndoffer enligt Guds vilja och reglerna i
Moses lag. Förlåtelsen orsakades dock inte av den rituella handlingen i sig, utan
genom Guds nåd. Men om Gud nu har valt att ta bort synderna på annat sätt,
nämligen genom Jesu död på korset, då bortfaller den gamla formen och behovet
av den. Hebreerbrevets författare skriver till läsare som var frestade att ge upp
sin tro på Jesus. Dagens läsning är ett led i en lång rad argument för att Jesus
kan ses som den sanne (messianske) översteprästen. Brevet är fullt av
hänvisningar till Gamla testamentet. Så motsvarar v. 13 Messiasbilden i Ps
110:1, som sjunges eller läses varje söndag i kyrkans liturgiska kvällsbön
(vespern).
Evangelium: Mark 13:24-32 (Han skall samla sina utvalda från de fyra
väderstrecken)
Det är förunderligt hur Jesus kan använda sig av de kosmiska och dystra
apokalyptiska bilderna från profeterna när han talar om de sista tiderna (jfr Jes
13:10; 34:4; Hes 32:7 f; Joel 2:10, 31; Hagg 2:7, 22) – och så säga samma sak
med hjälp av en liten, fridfull observation från trädgården: kvisten som blir mjuk
innan bladen spricker, för att sommaren är nära (v. 28). Ja, han är nära, utanför
dörren (v. 29). Jesus är både den mäktige Människosonen från Dan 7:13 f,
tronande som världshärskare på himlens skyar, och vännen som knackar på och
vill visa dig ett spirande vårtecken, bara för att glädja dig. Vi får en känsla av
Jesus som poet.
Är det inte fel årstid för denna läsning? Vi ser inga blomstrande grenar! I
novembermörkret drar kylan in över vårt land. För varje år som går känns det
tyngre att gå ut i mörkret utanför dörren. Men hoppet om Kristi återkomst gör
stegen lätta och håller allt grönt och ljust inom oss. Jesu ord, dvs. hans löften,
vissnar aldrig (v. 31). De utvalda ska samlas till en fest som aldrig tar slut (v.
27). Det vet vi med säkerhet.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden