TJUGONIONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Jes 53:10-11 (När hans elände är över skall han se ljuset)
Profeten Jesaja förutsåg Kristi lidanden. I ”sångerna om Herrens tjänare” (Jes
42:1-9; 49:1-9; 50:4-9; 52:13 – 53:12) såg han något ”helt nytt” komma (Jes
42:9; jfr 65:17; 66:22): en mild och kraftfull lärare som samlar och tröstar
Gudsfolket. Han kommer att misshandlas och skymfas, ja dödas för att sona
allas skuld. ”Tjänaren” bär folkets straff, i ”vårt ställe”, vi ”friköps”, säger
Jesaja (Jes 52:3, 9; jfr 63:9). Gestalten var och är en gåta för judarna. Han
stämde inte in på någon de kände. Diakonen Filippos förklarade för en etiopisk
gudfruktig hovman att profetian syftade på Jesus (Apg 8:26-39).
Att tvingas bära någon annans skuld brukar vi uppfatta som gravt orättvist. Men
Jesus gör sig frivilligt till ett skuldoffer (v. 10, dvs. dödas). Denne Guds tjänare
”ger rättfärdighet åt många” (v.11). Hur går det till? Blir vi goda bara av att han
straffas för att vi varit onda? Ja, om vi ser kärleken bakom och tar emot den. Då
fylls vi av tacksamhet och görs rättfärdiga, vi blir en ny skapelse (2 Kor 5:17),
förvandlas till en och samma avbild (2 Kor 3:18) och för att förbli i honom och
leva som han (1 Joh 2:6). Då förblir också Gud i oss (1 Joh 4:16).
Andra läsningen: Hebr 4:14-16 (Låt oss frimodigt träda fram till nådens tron)
Hebreerbrevet är en mäktig redogörelse för varför Jesus, Guds Son, kan kallas
för vår överstepräst. En översteprästs förnämsta privilegium var att (som den
ende i folket) en gång om året träda in i templets Allraheligaste, där Guds
Närvaro vilade över ”nådens tron” (v. 16), dvs. det gyllene locket över
förbundsarken (2 Mos 25:22; jfr 30:6; 4 Mos 7:89). Han stänkte blod från
offerdjur på locket och försonade så folket med Gud. Den överstepräst vi har,
Jesus, är full av empati (v. 15). Han känner våra svagheter. Han uthärdade
motgångar som vi. Var inte rädd. Du får med honom träda in i det allraheligaste,
”förbjudna” rummet, dvs. be till din Fader när som helst du behöver hjälp.
Evangelium: Mark 10:35-45 (Människosonen har kommit för att tjäna och ge
sitt liv till lösen för många) (Alternativ, kortare läsning: Mark 10:42-45)
Apostlarna Johannes och Jakob träder fram till Jesus som till en kung. Förstår de
vad de ber om? Dessa två bröders vrede flammar så lätt upp (Luk 9:54, Jesus
kallade dem ”åskans söner” i Mark 3:17!). Kan de följa Gud när han bromsar sig
själv och vänder sin berättigade vrede ”inåt” (jfr Hos 11:5-11)? Kan de dricka
vredens bägare (Jes 51:17-23; jfr Upp 14:10; 15:7) som Jesus ska dricka i
syndares ställe (Joh 18:11)? ”Ja, det kan vi” svarar de ivrigt. Jesus förutser deras
apostoliska lidanden (v. 39): Jakob halshöggs (Apg 12:2) och Johannes
torterades (enligt legenden). Men även om man lider för tron har man inga
rättigheter att stå över andra (v.42f). I Jesu rike dominerar man inte. Där tjänar
man. Påven kallas ”Guds tjänares tjänare”.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden