TJUGOÅTTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Vish 7:7-11 (Jag höll rikedom för intet i jämförelse med
visheten)
Salomo – eller vem som nu skrev detta i hans namn – har evigt rätt: vilken
glädje har vi av makt, rikedom, hälsa och skönhet, ja, t.o.m. av ögats ljus om vi
saknar vishet? En hel värld jagar jordiska njutningar, som dock förgår och
lämnar oss svaga, fattiga, sjuka och vissnade, till sist när allting slocknar. Sann
kristen världsflykt är en dygd. Den leder oss till Gud och därifrån tillbaka till
världen, hans gåva, som vi nu tacksamt gläds åt men inte avgudar. Observera att
Salomo får sin vishet genom bön (v.7; jfr 1 Kung kap. 3; 2 Krön kap.1). Jesus
sa: Be, så skall ni få (Matt 7:7). Jag äger mer vishet än alla mina lärare, ty jag
begrundar dina lagbud (Ps 119:99).
Andra läsningen: Hebr 4:12-13 (Guds ord blottlägger hjärtats uppsåt och
tankar)
Guds ord är ett svärd och hans öga ser allt. Vi förknippar typiskt dessa symboler
med makt och kontroll (t.ex. polis). Gud känner till all vår bluff. Därför fruktar
vi Ögat inför vilket allt ligger naket och blottat (v. 13). Men ärliga, glömda,
försvarslösa eller förtryckta människor längtar efter Ögat, efter att bli sedda och
upprättade! Jesus, Guds Ord, avslöjade människors onda tankar (v.12). Maria
visste det i förväg, och att de skulle vända sina svärd mot Jesus och indirekt mot
henne själv (Luk 2:34-35).
Evangelium: Mark 10:17-30 (Gå och sälj allt du har, kom sedan och följ mig)
(Alternativ, kortare läsning: Mark 10:17-27)
Den unge mannen är rädd om sin frälsning. Han vet inte vem Jesus verkligen är
(men läsaren vet det). Han kallar Jesus ”god” men får ett abrupt svar. Varför?
Det är ungefär som om en kung lever inkognito bland sina undersåtar. Någon
imponeras av hans ädla ord och utbrister ”Du talar majestätisk!” Då svarar han:
”Varför kallar du mig så? Bara kungen är majestät!” Men varför är den unge
mannen så orolig? Lever han enligt Guds bud, så blir han ju frälst! Jesus citerar
ett axplock av tio Guds bud, han börjar med det femte (inte döda), avslutar med
det fjärde (hedra föräldrar) och upprepar det sjunde två gånger (inte stjäla). Men
mannen vill mer. Tyvärr, han blir ingen jublande fattig Franciskus av Assisi utan
går från Jesus med tunga steg, hem till världsliga bekymmer, rikedomens
lockelser och alla möjliga begär (Mark 4:19).
V. 25 är en drastisk bild. Ett nålsöga var den minsta öppningen och kamelen det
största djuret man hade att göra med. Nålsögat är en variation av den trånga
porten och den smala vägen (Matt 7:13-14). Kameler är lastdjur, en karikatyr av
oss med våra onödiga rikedomar! Apostlarna är chockade, de är annars vana vid
tuffa ord (jfr Mark 9:42; Matt 8:22). Jesus går tvärt emot det vi kallar
”framgångsteologi” i dag (= föreställningen att välstånd är tecken på Guds
speciella gillande). Gud kan dock också frälsa de rika (v.27). Apostlarna har gett
upp allt och utstår förföljelser men kyrkans gemenskap blir deras kompensation,
på jorden och i himlen (v.29-30).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden