TJUGOSJUNDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen 1 Mos 2:18–24

Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen:

»Den här gången är det ben av mina ben,

kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta,

av man är hon tagen.«

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Responsoriepsalm Ps 128 (R. jfr 5)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 683. När den läses används följande text:

R. Må Herren välsigna oss i alla våra dagar.

Lycklig den som fruktar Herren

och vandrar på hans vägar.

Du skall njuta frukten av din möda.

Lycklig du! Det skall gå dig väl. R.

Som en vinstock som bär frukt

är hustrun i ditt hus,

som plantor av olivträd

är barnen kring ditt bord. R.

Så blir den man välsignad

som fruktar Herren.

Må Herren välsigna dig från Sion,

så att du får se Jerusalems lycka i alla dina dagar

och får se barn till dina barn. R.

Andra läsningen Heb 2:9–11

Jesus, som en liten tid var ringare än änglarna, är nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle det komma alla till godo att han fick möta döden. Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. Han som helgar och de som blir helgade har ju alla samme fader, och därför blygs han inte för att kalla dem bröder.

Halleluja 1 Joh 4:12

V. Om vi älskar varandra, är Gud alltid i oss,

och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Evangelium Mark 10:2–16

Vid den tiden kom några fariseer fram till Jesus, och för att sätta honom på prov frågade de: »Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?« Han sade: »Vilka bestämmelser har Mose gett er?« De svarade: »Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.« Jesus sade: »Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.« När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. Han svarade: »Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska.«

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

eller (kortare läsning):

Evangelium Mark 10:2–12