SJUTTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: 2 Kung 4:42-44 (De skall äta och få över)
När Jesus genom ett under gav mat åt tusentals människor i ödemarken (evangeliet nedan)
måste de närvarande ha tänkt på Elishas under. Likheterna är slående. Vi, som äger
eukaristins sakrament, inser djupet: GUD ÄR HÄR I JESUS.
Andra läsningen: Ef 4:1-6 (En enda kropp, en Herre, en tro, ett dop)
Paulus talar här från sitt fängelse som Jesus i nattvardssalen. Han visste att han skulle dö.
De kristna är början på Jesu nyskapade mänsklighet och ska därför älska varandra (Joh
13:34 f). De tillhör samma kropp (Kristi), har samma Ande. Sju gåvor nämns (vi anar en
liturgisk formel bakom, liksom i de fyra gånger ”alla” i v.6).
Evangelium: Joh 6:1-15 (De delade ut åt dem som låg där, så mycket de ville ha)
Varje söndag har vi nu ”under året” läst ur Markus evangelium, men i dag och några
söndagar framåt – den bästa delen av sommartiden – tar vi ledigt från Markus. Vi ska i
stället meditera över Jesu undervisning om den heliga eukaristin, sådan Johannes ger
oss den i sitt sjätte kapitel. På sätt och vis lämnar vi inte Markus: detta kapitel har en
djupstruktur som är förunderligt lik kompositionen i Mark 6:30-51 plus 8:11-33 (5000
man får mat – Jesus vandrar på sjön – man kräver ett tecken – brödundret kommenteras –
Petrus bekänner tron – Jesu lidande förutsägs). En annan likhet är invändningen i v. 7 (=
Mark 6:37; jfr även Joh 12:3/ Mark 14:3).
Brödundret beskrivs även i Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17. Men Johannes ger
oss detaljer såsom namn och vilken sorts bröd (kornbröd som ovan i Elishas under) och
fiskar det var (här syftas på fiskar som skulle stekas, torkas eller saltas). Berättelsen är
inte beroende av de andra och verkar självupplevd. Den lille pojken i v. 9 gick väl
omkring och sålde mat, men hade nästan inget kvar. Efter måltiden – som har eukaristiska
drag, se v. 11 (jfr även Joh 21:9f) – samlas resterna in (jfr 2 Mos 16:19). Det är väl de tolv
apostlarna med var sin korg i handen som gör det. Restbitarna av de fem kornbröden
fyller alla korgarna, utan att vi får en närmare förklaring av hur själva förökningen såg ut
eller gick till. Det är undrets effekt som Johannes vill komma fram till: man ser i Jesus en
kombination av den store profet som Mose hade förutsagt (5 Mos 18:15, 18) och den
efterlängtade jordiske kungen (Messias, jfr Joh 4:25; 18:33f). Man har nu fått himmelsk
undervisning och god mat i magen och vill fasthålla detta för alltid. I kap. 7 kommer Jesu
tvivlande bröder att kräva något liknande. Alltihop är som en variant av frestelsen i öknen
(Matt 4:1-11): Jesus ska skaffa fram bröd i ödemarken (Joh 6:31), han ska visa sin makt
för världen (Joh 7:4) och han ska härska över jorden som kung (Joh 6:15). Jesus flyr i v.
15 från folkets krav. Var det då som djävulen kom och satte honom på prov? Det ger
mening.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden