FJORTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG B
Första läsningen: Hes 2:2-5 (De kommer att inse att en profet har varit hos dem)
Profeten och prästen Hesekiel drogs med när den babyloniske kungen
deporterade hela Jerusalems samhällselit år 597 f.Kr. Borta i Babylon blev han
profet. Med hårda, ja stundom stötande ord, beskrev han exilen som Guds dom
över folkets synder. Senare ändrar han ton: de som nu är får utan herde (Hes
34:5) ska få se att Gud själv blir deras herde (Hes 34:11,15). Hesekiel anar den
kommande herde-Messias (Hes 17:22; 34:23; 37:22-25). Men mot ett fräckt och
motsträvigt folk (v. 4-5) förmår nåden inget. Först när de kommer till besinning
kan Guds tröst verka i deras hjärtan.
Andra läsningen: 2 Kor 12:7-10 (I svagheten blir kraften störst)
Vilka gåvor som Gud har anförtrott oss genom att fylla oss med trons, hoppet
och kärlekens rikedomar (”väldiga uppenbarelser”, jfr v. 7). Men varför ska vi
ännu lida? I en medeltida visa (Cecilia 114) sjunger man att den gravida jungfru
Maria gick bland törnesnår, och se, en ros slog ut i törneskog, Jesus, Marias
barn. Gud tillåter törnena för att förebygga högmod. Vi ville genast slippa dem,
men Jesus svarar: ”Min nåd är allt du behöver”. Accepterar vi detta blir taggarna
till nåd, kraft, rosor.
Evangelium: Mark 6:1-6 (En profet blir ringaktad bara i sin hemstad)
Jesu uppträdande i sin hemstad blir här i Markus version inte lika dramatisk som
hos Lukas där man vill ta livet av honom med en gång (Luk 4:16-30). Men det
var illa nog: Guds Son kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot
honom (Joh 1:11). Nasaretborna känner inte igen sin granne, sin vän, sin
släkting. Vi inser att den uppväxande Jesus hade dolt sin gudomlighet och sitt
Messiasuppdrag väldigt väl.
Det är fel att övertolka uttrycken ”bröder” och ”systrar” i v. 3, som om det vore
en kärnfamilj av modernt slag. I Bibelns värld (som i Mellanöstern än i dag)
kallas även avlägsna släktingar, såsom kusiner, för ”bröder” eller ”systrar”. Så
kan Jakob vara identisk med den apostel som Paulus avser i Gal 1:19, som kan
vara son till jungfru Marias släkting, som också hette Maria (jfr Mark 15:40;
Matt 27:56; Joh 19:25). Kyrkans tro vägleder vår tolkning: Maria fick inte andra
barn än Jesus, hon förblev jungfru för alltid, helt given åt Gud (Katolska kyrkans
katekes, nr 510). Säkra spår av detta som kyrkans lära har vi redan från 300-
talet. Observera att männen här i v. 3 definierar Jesus efter hans moder, inte efter
familjefadern Josef. Det kan ses som en förolämpning (”vi vet ju inte ens vem
Jesu pappa är!”). Här utbyts menande blickar. Vi anar byskvallret.
Jesus är förbluffad (v. 6). Det här hade han inte väntat. Att han inte ”kunde”
göra underverk denna dag ska väl uppfattas så att deras hjärtas dörrar var
stängda
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden