TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG B
Idag kan alla läsningarna alternativt hämtas från årgång A.
Första läsningen: 2 Mos 20:1-17 (Lagen gavs genom Mose)
(Alternativ kortare läsning: 2 Mos 20:1-3, 7-8, 12-17)
Mitt i vår långa botgöring inför påsken ställer kyrkan oss framför tio Guds bud.
Förbudet mot att avbilda Gud förstås bäst som en del av första budet.
Människan, skapad till Guds avbild (1 Mos 1:27) ”liknar” Gud, men Gud liknar
inget skapat, den som gör en sig en bild av Gud (”min gud”) går vilse, då gör vi
en gud till vår avbild, inte längre den som är sådan att något större inte kan
tänkas (jfr Syr 43:28-32). Att buga för bilder av Jesus eller helgonen är inte
”avgudadyrkan”. Vår vördnad syftar på det som bilden föreställer, inte bilden
själv. Inte heller är det ju ”tillbedjan” om man hälsar flaggan, tänder ett ljus
framför bilden av en avliden, kysser ett foto av barnen, bugar för en gäst eller
friar på knä! I v. 5-6 läser vi om Guds ”svartsjuka”, det som menas är Guds iver,
hans lidelse för sitt folk. Han, den Allraheligaste, kärleken själv, vår frälsning, är
oersättlig, ingen älskar oss som han gör. Konsekvensen av att svika honom
(”straffet”) skadar följande generationer (jfr sekulariseringen av
skapelsen/miljöförstöringen). Men där Gud älskas i trohet välsignas tusende
generationer. Det utesluter inte att människorna döms var för sig (jfr Hes 18:4
ff). Budet om vilodagen betonas (v. 8-11). Vi ska njuta frukterna av vårt slit
åtminstone en dag i veckan (jfr 1 Mos 1:31 – 2:3). Då ska inga sociala skillnader
spela någon roll. T.o.m. djuren ska få vila. Därför får vi inte heller fasta på
söndagarna. Då är det FEST.
Andra läsningen: 1 Kor 1:22-25 (Vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst,
en stötesten för människorna men Guds vishet för de kallade)
Jesus tog våra synder på sig och med dem straffet, döden (5 Mos 21:22 f). Så
avslöjar Gud sin kärlek till människorna. Detta går inte att ”bevisa” med
argument hämtade från filosofins värld. Här är mer än filosofi, nämligen kärlek
– Guds engagemang för oss. Korset är ”tecken” nog för den som vill ta emot
nåden, erbjudandet om frid med Gud utan någon ”betalning” från vår sida. Så
lätt, så svårt det är att göra så!
Evangelium: Joh 2:13-25 (Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen
på tre dagar)
Människan är som Jesus ämnad att vara Guds tempel. Vi får inte bli
”skrytbyggen”, söka aktning och fördelar genom vår fromhet. Det menas med
”saluhall” i v. 16. Jesu piska vill jaga bort allt ur vår själ som sätter sig i Guds
ställe (se om första budet ovan). Han vet vad som finns i oss innan vi går till
honom i biktstolen (v. 25). Jesus är Guds lidelse för oss. Men vår falska och
hårda värld drev honom i döden (Ps 69:10).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden