ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN ÅRGÅNG B
Första läsningen: 1 Mos 22:1-2, 9a, 10-13, 15-18 (Vår fader Abrahams offer)
Att gå upp på ett berg är alltid en upplevelse. Många av de avgörande händelserna i
Bibeln äger rum just på berg. Abraham är på väg upp på berget vid Moria (enligt 2 Krön
3:1 samma berg som Jerusalems tempel senare byggs på). Där är hans uppgift – så tror
han i alla fall – att offra sin son Isak, som enligt löftet skulle bli stamfar till otaliga
släkten. Hur är det möjligt att Gud kan kräva ett sådant motsägelsefullt offer? Vi ryggar
tillbaka bara vid tanken, det får inte vara sant, och det är inte sant heller. Abraham ställs
inför en förvirrande troskris där ingenting verkar stämma – vad är här rätt och vad är fel?
Detta prov klarar han genom att inte förlamas av skräcken utan helt enkelt bege sig iväg
till berget, full av tillit till att Gud nog ska låta allt bli bra, trots befallningen som låter så
vansinnig. Isak, min son, tas inte ifrån mig, Guds löfte tas inte ifrån mig, min framtid tas
inte ifrån mig! Gud är trogen sina löften. Allt blir bra på något sätt. Abraham anländer
till berget och där får tron rätt, där lär han känna Guds verkliga vilja. Inte Isak, utan en
bagge som Gud har bestämt därtill, ska offras. Denne bagge som ersätter hans offer är en
symbol för Jesus Kristus som skulle träda i vårt ställe och ge sitt liv för oss på korset.
Andra läsningen: Rom 8:31b-34 (Gud skonade inte sin egen son)
Abraham ville offra, ge Gud en gåva, men Bibeln handlar inte i första hand om vad vi kan
ge Gud, utan vad Gud ger oss. Paulus säger: Gud är den som vill skänka oss allt (v. 32).
Jesus är den bagge från Gud som kom för att ge sitt liv i vårt ställe …
Evangelium: Mark 9:2-10 (Detta är min älskade son)
… och detta är vad Jesus vill förbereda apostlarna på. Det sker också på ett berg. Där står
Jesus mellan två män som representerar Gamla testamentet, lagen och profeterna,
nämligen Mose och Elia (v. 3), han själv mitt emellan dem är Nya testamentet. Allt vad
Gud har att säga oss syns alltså här i ett enda strålande, förklarat, gudomligt ljus som
utgår från Jesus. Faderns röst bekräftar vem Jesus är.
Vår fastetid har ännu en lång sträcka kvar. Vi gör bot och avstår från vanliga njutningar.
Den som vill bestiga ett högt berg måste göra sig av med allt onödigt i ryggsäcken som
bara tynger: synder ska biktas, allmosor ska ges. Men ditt berg är kanske ett berg av oro,
sorg och mörka tankar. Hur svår och tung var inte den morgon då Abraham begav sig
iväg till Moria med sin son! Hur meningslös och absurd var inte den dagen! Eller kanske
är ditt berg ett berg av förvirring och tvivel. Är det lönt att hoppas på Gud? Många
övergav Jesus men apostlarna följde med honom, steg för steg uppåt berget. De visste inte
vad som väntade dem där, men de litade på att det var lönt att satsa på Jesus. De hade en
tro som Abrahams fick – i motsats till alla andra – se hans härlighet. Vårt hjärta ska helt
och odelat söka honom nu. Låt oron och förvirringen fara! Bergets topp är påsken, och vi
ska dit.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden