TJUGOFEMTE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 55:6-9 (Mina planer är inte era planer)
Det finns särskilda stunder av nåd (v. 6), då Gud känns nära – som i det ögonblick vi tar
emot förlåtelsen i botens sakrament. Gud gläds åt att vi bekänner våra synder men skulle
glädjas ännu mer om vi verkligen försökte gottgöra dem, d.v.s. reparera vad som blev fel
och gör bot efter bikten. Vi rusar ut, förlåtna och nöjda, men den väg Gud vill gå vidare
med oss missar vi, hans helgonambitioner för oss ligger himmelshögt över våra. Det är
inte så att vi inte förstår vad Gud vill, men vi dras ständigt ner i självsökeriet. Denna
läsning står som inramning till evangelieläsningen (nedan), där Guds vägar visas i ett
exempel – och vår svårighet att acceptera dem.
Andra läsningen: Fil 1:20c-24, 27a (För mig är livet Kristus)
Paulus vet att en belöning för hans arbete väntar i himlen, den kan bli större eller mindre
(extra ”vinst” i v. 22). Men man ska inte känna sig för säker på frälsningen (Fil 3:10-14),
vi är inte i himlen förrän vi är där. V. 23 lär oss att det finns ett omedelbart möte med
Jesus efter döden (jfr Katolska kyrkans katekes, nr 1021).
Evangelium: Matt 20:1-16 (Ser du med onda ögon på att jag är god?)
Missunnsamhet, rivalitet och girighet är viktiga teman i Matteus evangelium (den här
liknelsen finns bara hos honom, liksom Matt 13:24-30, 36-52; 18:23-35; 21:28-32). Här
överskuggas dock all avundsjuka av arbetsgivarens (Guds) strålande generositet.
Godhet provocerar: att förmannen ska börja med att betala ut lön till de sist anställda (v.8)
betyder att de första får lov att vänta, det är uppenbart att de hålls tillbaka för att de ska
lära sig något. Vissa av dem har jobbat hårt sedan första timmen (kl. 6 på morgonen) och
är trötta. Främst i kön står de som började kl. 17 (elfte timmen). De ser häpna på
varandra: ”Titta! Vi får en hel dagslön!”
Gemensamt för alla männen är att de stod till disposition för arbetsmarknaden hela dagen
(v. 6) och att de ville komma hem på kvällen med en dagslön som kunde försörja
familjen. Det kan de alla nu, tack vare arbetsgivaren. Han tänkte på att alla ville jobba och
satte lönen utifrån vad de behövde. Detta sätt att beräkna lön är främmande för dagens
svenska samhälle, men mycket kristet: varje lön borde ta hänsyn den enskildes och de
anhörigas behov (jfr Katolska kyrkans katekes, nr 2434).
Liknelsen är också en bild av domedagen: den ”födde” katoliken som tjänat Gud hela sitt
liv ligger inte automatiskt bättre till än konvertiten som lät sig döpas i hög ålder. Men
liknelsen betyder inte att ”alla får exakt samma lön i himlen” – det finns skillnader (jfr
Matt 16:27; 1 Kor 3:8). Så är det också här. De sist anlända fick faktiskt mest: en denar
plus nåden att belönas mer än man förtjänat plus glädjen över detta. Liknelsen ger oss
hopp: vi kan gå in i himlen, festklädda och sida vid sida med de största helgonen, inte för
att vi matchar dem utan för att Gud vill glädja oss!
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden