TJUGOFJÄRDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Syr 27:30 – 28:7 (Förlåt din nästa den orätt han har gjort, så utplånas
dina egna synder när du ber)
Söndagarnas första läsningar är valda som bakgrund till evangelieläsningarna. I dag syns
det mycket tydligt: vi har inte rätt att vredgas, bli hätska (v. 30) eller hämnas (Ords 20:22;
Rom 12:19) som Petrus verkade vilja (se nedan). Syndaren fasthåller sin vrede (v. 30),
den rättfärdige fasthåller Guds bud (v. 6).
Andra läsningen: Rom 14:7-9 (Vare sig vi lever eller dör tillhör vi Herren)
Paulus ord handlar om att inte förhäva sig över medkristna för att de tjänar Gud på sitt
eget sätt. Gör ditt samvete dig till vegetarian? Se då inte ner på den som äter kött. Vi
tjänar Herren på olika sätt. Var för sig är vi bundna av vårt samvete, och vi står alla inför
Guds domstol, inte inför de andras.
Evangelium: Matt 18:21-35 (Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger)
Ur-mannen Lemek ville hämnas sjuttiosju gånger minsta lilla oförrätt (se 1 Mos 4:24).
Jesus varnar här Petrus för att bli som Lemek: han ska vara tvärtom. Förlåt oss våra
skulder så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro – detta säger vi varje gång vi ber Fader
vår. Kristus förlåter om och om igen och vill att även vi ska förlåta. I Guds rike ska
kärleken vara viktigare än rättvisan. Du själv behöver mer än rättvisa, nämligen
förlåtelse! Botens sakrament är i dag platsen där skulder efterskänks, stora och små.
Tjänaren i liknelsen var kanske skatteindrivare, han hade förlorat 10 000 talenter, vilket
motsvarar ofattbara 350 ton silver. Man häpnar när man ser kungens (Guds) reaktion: allt
blir efterskänkt! Och sedan ser vi tjänaren gripa sin medtjänare om strupen för en
struntsumma – vilken kontrast till den gode kungen.
Kan man förlåta precis allt? Det finns ju handlingar som är så fasansfulla och onda att
man nästan inte orkar tänka på dem. Men finns det ett alternativ till förlåtelse om vi ska
leva med varandra på denna jord? Hur lyckliga blir vi om vi ständigt tillämpar
strategierna Hämnas, Förinta eller Undvika? Det kan verka omöjligt att börja men vi får
inte sluta hoppas, människor kan ju förvandlas. Det finns förstås helt vansinniga fall där
kontakt inte fungerar, då kan vi åtminstone mentalt önska den andra väl och be att Gud
ska förlåta honom eller henne – även om magkänslan säger motsatsen och vi inte klarar
att förlåta rent känslomässigt.
Rädslan för skärselden (v. 34-35) kan sätta fart på oss så att vi försöker ta första steget
mot våra fiender innan livets slut. Enligt Jesus (v. 35) håller Fadern en sådan plats redo,
det är inte samma plats som helvetet eftersom straffet är tidsbegränsat (ordet ”tills” i v.
34). Där väntar bödelsdrängar (straffande änglar) på alla som inte åtminstone någon gång
försökt att från sin sida uppnå försoning. Men det är ett hoppfullt tillstånd: man kan inte
längre gå förlorad.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden