TJUGOTREDJE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Hes 33:7-9 (Om du inte varnat den gudlöse, skall jag utkräva av dig
vedergällning för hans blod)
Observera att profeten här får en enbart varnande funktion i Gudsfolket, han ska bli
moralens väktare, men han ska inte bli moralpolis, han har inte resurser att gå omkring i
Jerusalems gator och fånga alla som vägrar följa Guds bud. Det går sällan att fysiskt
stoppa dem som med öppna ögon vill köra rakt ner i avgrunden. Syndarna som menas här
är vuxna, de har sin frihet och väljer själva sin väg (v. 9). Kyrkans profetiska roll i vårt
sekulariserade samhälle liknar Hesekiels. Vi kan inte ockupera abortkliniker, drogfabriker
eller vapengömmor. Vi kan bara vädja till samvetet och verka för en människovänlig
politik. Som kristna är vi alltid profeter med ansvar. Gud ger alla en viss tid att
omvända sig (jfr 2 Pet 3:9), under den tiden ska du och jag vädja till att de gör det. Vi får
inte fega ur.
Andra läsningen: Rom 13:8-10 (Kärleken är lagen i dess fullhet)
Stå inte i skuld till någon säger Paulus, innan han utlägger det kristna kärleksbudet (v. 8).
Precis innan dessa verser har han förklarat att vi redligen ska betala skatter och respektera
den offentliga ordningen. En kristen människa ska göra rätt för sig och försöka hålla sig
väl med alla, allra mest med sina medkristna: det ger frihet, ett sunt oberoende och ett
stort handlingsutrymme. Men Kristi kärlek tillhör inte bara dig, den är inte privat. Liksom
du har funnit nåd hos Gud ska även du vara nådig, framför allt vilja skänka förlåtelse (jfr
Matt 18:23-35). Har du överskott, inga skulder på banken? Tur för dig! Men inför många
medmänniskor har du en obetald kärleksskuld!
Evangelium: Matt 18:15-20 (Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder)
Kapitel 18 hos Matteus handlar om att framföra kritik. Vi får Jesu regler för correctio
fraterna, broderlig tillrättavisning, ett av de sju andliga barmhärtighetsverken (de omtalas
i Katolska kyrkans katekes, nr 1829; 2447; 1032). Kristen tillrättavisning ska vara en
kärleksgärning som ska utföras ödmjukt och för att hjälpa den andre, inte för att tjata, få
rätt, härska eller hämnas. Om någon gör ett allvarligt fel och varken vill höra på din, flera
vittnens eller kyrkans, dvs. prästens eller biskopens förmaning, då ska du släppa
konflikten och betrakta personen som en hedning eller en tullindrivare (v. 17). Jesus
bemötte sådana med kärlek och empati, som man bemöter en patient. Matteus är den
ende evangelist som ger oss dessa föreskrifter från Jesus. Han vet vad han talar om! Han
var själv en syndig tullindrivare då han mötte blicken hos Jesus, barmhärtighetens läkare
(Matt 9:9-13).
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden