ÅRGÅNG A
Första läsningen: Apg 8:5-8, 14-17 (Apostlarna lade sina händer på dem, och de
fick helig ande)
Samarierna är icke-judar som än idag påstår att de är det äkta Israel (i vår tid
finns bara ca sjuhundra kvar). Jesu erfarenheter med dem var blandade (Joh
4:39-42; Luk 9:51-55). Han bestämde att apostlarna inte skulle gå till dem (Matt
10:5-6) men ändrar strategi efter uppståndelsen (Apg 1:8). Filippos är en av de
första sju diakonerna (Apg 6:5). Han har fyra ogifta döttrar (jfr 1 Kor kap. 7:8; 1
Tim 5:11-12). De bor i den romerskdominerade staden Caesarea vid havet.
Paulus och Lukas kommer dit senare efter den tredje missionsresan (Apg 21: 8
f) och vilar upp sig hos honom innan det farliga besöket i Jerusalem, där många
judar stod Paulus efter livet. Filippos är nog Lukas källa till det vi läser här om
den lyckade missionen i Samaria. Den gästvänlige diakonen får stor plats i
boken (nästan hela kap. 8) – han beskrivs som lika mäktig i ord och gärning som
Paulus och Petrus. Glädjen (v. 8), en av Andens gåvor (Gal 5:22; Rom 14:17), är
intensiv i Samaria. Många minns nog Jesus (Joh 4:39 f) och gläds åt hans
uppståndelse. Diakonen döper ”i herren Jesu namn” (v. 16) – Lukas vill här säga
att det är Jesus de knyts till. Filippos använde givetvis den enda korrekta
dopformeln i Faderns, Sonens och den helige Andes namn som Jesus hade gett
(se Matt 28:19). ”Biskoparna”, d.v.s. apostlarna, ger det vi nu kallar för
konfirmationens sakrament (v. 15-17). Lukas skiljer mellan de två sakramenten
och mellan biskopens och diakonens uppgifter.
Andra läsningen: 1 Pet 3:15-18 (Hans kropp dödades, men han gjordes levande i
anden)
Petrus – som konfirmerade samarierna, se ovan – visar här vad mission är: goda
gärningar. Genom dem väcks nyfikna frågor om vad som driver oss – vårt hopp
– och dessa frågor ska vi besvara med mildhet. Kristus dog för oss: en missionär
ska vara beredd att ge sitt liv för dem som missioneras. V. 18 bör läsas i ljuset
av 1 Kor 15:44: fast Jesu fysiska liv var slut, uppstod hans kropp, genom och
med hans Ande.
Evangelium: Joh 14:15-21 (Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan
hjälpare)
Jesu tröstande och löftesrika tal i nattvardssalen (Joh kap. 14-17) pekar fram mot
pingstens gåva: den helige Ande (jfr Apg kap. 2). Jag ska inte lämna er
faderlösa, säger Jesus ordagrant (v. 18). Observera den djupa
treenighetsdimensionen i löftet: Fadern, Sonen och Anden är ”i” varandra och
ska vara ”i” lärjungarna. V. 21 upprepar detta att älska fyra gånger i samma
mening. Allt i Gud, och i hans gemenskap med oss, handlar om kärlek.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden (KLN)