BEGIN:VCALENDAR VERSION:2.0 PRODID:-//wp-events-plugin.com//7.3.5//EN TZID:Europe/Stockholm X-WR-TIMEZONE:Europe/Stockholm BEGIN:VEVENT UID:574@sanktbernadette.se DTSTART;TZID=Europe/Stockholm:20260629T180000 DTEND;TZID=Europe/Stockholm:20260629T190000 DTSTAMP:20260616T102752Z URL:https://sanktbernadette.se/kalender/massa-apostlarna-st-petrus-och-st- paulus-hogtid-obs-pabjuden-hogtid/ SUMMARY:Mässa - Apostlarna S:t Petrus och S:t Paulus högtid * OBS! Påbju den högtid DESCRIPTION: \;\n\nMässa - 18:00\n\n \;\n\nAPOSTLARNA PETRUS OCH P AULUS\, högtid\n\nDenna dag är en stor folkfest med musik och upptåg. P etrus och Paulus är kristendomens\nviktigaste pelare\, på deras axlar vi lar budskapet\, det mesta i Nya testamentet bygger på\nderas förkunnelse . De två väldiga basilikorna i Rom som är byggda över deras gravar\nbe söks av oräkneliga pilgrimer året om. Petrus avbildas med nycklar i han den. Jesus hade\nju tillförsäkrat honom ”nycklarna till himmelriket” (Matt 16:19). Paulus avbildas med ett\nsvärd\, trons svärd\, hans stark a ord som klart och tydligt spred Jesu budskap till folkslag ut\növer jor den.\nKyrkohistorikern Eusebios från 300-talets början berättar om den vansinniga vågen av\nförföljelser på 60-talet under kejsaren Nero\, so m också drog med sig de heliga Petrus och\nPaulus:\n\nPå detta sätt dre vs alltså Nero som Guds främste bekämpare till att mörda apostlarna.\n Det berättas att Paulus blev halshuggen och Petrus korsfäst i Rom på Ne ros tid. Petrus\noch Paulus namn som bevarats in i vår tid på gravplatse rna i Rom bekräftar berättelsen.\nDet gör också en kyrkans man vid nam n Gaius\, som levde då Sefyrinus var biskop av\nRom [åren 198-218] Om de ställen där apostlarnas heliga stoft lades sade han: Jag kan\nvisa apos tlarnas segertecken [dvs. gravmonument]. Om du går till Vatikanen eller\n Ostiavägen finner du segertecknen över dem som grundat denna kyrka.\n(Eu sebios\, Kyrkohistoria\, II:25\, 5-7\, Artos förlag).\nDet gravmonument över Petrus som Gaius nämner byggdes ca 165 och kan ses under\nhögaltar et i Peterskyrkan i Rom. Sarkofagen (400-talet) med Paulus jordiska rester visas\nidag under högaltaret i Pauluskyrkan utanför murarna vid den urg amla vägen till\nhamnstaden Ostia.\nHur beskriver man kortfattat dessa tv å giganter? Här ett försök:\n\nFiskaren Simon Petrus – kyrkans ”Kl ippa” (Kefas på arameiska) – var urkyrkans\noomstridde ledare\, insat t\, som sagt\, av Kristus själv med de oerhörda fullmakter som än\nidag hör till påvedömet och biskoparna i gemenskap kring påven (se Matt 16 :18-19\; jfr\n18:18\; Joh 21:15 ff\; ). Han var från början Jesu förtro gne och oskiljaktige ledsagare\, och\nvi möter honom överallt i Nya test amentet som apostlarnas huvud och talesman. Till\nhonom och apostlarna kri ng honom skulle man vända sig om man ville vara säker att ha\nrätt lär a (Gal 1:18\; 2:2). Petrus för ordet på pingstdagen (Apg 2:14). Med hono m kunde\nkyrkan ta de stora stegen framåt (välkomnandet av icke-judar Ap g 8:14 f\; kap. 10:1-\n11:18\, ätandet av kött\, förbjudet i Moses lag\ , Apg 10:9-16\; 11:5-10\, undanröjandet av\nhinder för kyrkans utbredand e bland hednafolken\, Apg 15:7 ff). Tillsammans med Jakob\n(den äldre) oc h Johannes tillhörde Petrus den allra närmaste kretsen kring Jesus och b lir\nvittne till uppväckandet av den lilla flickan i Mark 5:37/Luk 8:51\, förklaringen på berget\n(Mark 2:9ff) och Jesu ångest i Getsemane (Matt 26:37\; Mark 14:33). Minnet om hans\nförnekelse av Jesus i överstepräs tens gård\, och hans tårar över detta\, har bevarats i\nevangelierna (s e t.ex. Mark 14:66 ff). Det visar oss en mänsklig och mjuk sida av\n”Kl ippan” en tröst för alla som är medvetna om sina synder och brister. Den uppståndne\nJesus valde att bekräfta Svikaren i hans ämbete – Jes u tillit till Petrus var oförändrad (Joh\n21:15-17).\nPetrus valde att f lytta till Rom och leda kyrkan från imperiets huvudstad. Det passar hans\ nuniversella herdeansvar. Med hans ankomst fick romarkyrkan en särställn ing. Petrus liv\noch hans martyrium där bekräftas av fornkyrkans röster : Första Clemensbrevet 5-6 (se De\napostoliska fäderna och Eusebios Kyrk ohistoria II 14:6\; 25:5 – båda böckerna finns på\nsvenska på Artos förlag). Han reste dit på kejsaren Claudius tid\, säger Eusebios\, d.v. s.\nmellan år 41-54\, och förde som ”Guds härförare den dyrbara skat ten\, det andliga ljuset\,\nfrån östern till västern”. När skedde de t? Efter hans ”försvinnande” i Apg 12:17 (ca år 42)\neller efter apo stelkonciliet i Jerusalem (ca år 49\; Apg kap. 15)? Att Petrusämbetet in te\nbara var avsett att försvinna med apostelns död utan skulle bestå t illsammans med\nkyrkans sändning ”tills tidens slut” (Matt 28:18-20) är självklart. Jesus drar inte bort\nklippan under sin kyrka! Vad han by gger står fast (jfr Matt 7:24). Det märktes efter Petrus\ndöd i den rom erska kyrkans anspråk på att leda hela kyrkan. Detta möttes inte av\nmo tsvarande anspråk från annat håll. Den broderliga men bestämda ton som Roms tredje\nbiskop efter Petrus\, Clemens\, tillrättavisar korinthierna med (Första Clemensbrevet)\nvittnar om Petrus efterföljares auktoritet. Ignatios av Antiokia omtalar ca år 110\nromarkyrkan som ”den kyrka som presiderar över kärleksgemenskapen” (Ignatios brev\ntill romarna\, in ledningsorden). Biskop Irenaeus av Lyon skriver ca år 180 i sin bok Mot\n heresierna (III 3:2-3) att alla kyrkor måste överensstämma med den rome rska kyrkan på\ngrund av dess företräde\, ty i den har alltid den apost oliska tron bevarats. De tidiga\nkyrkofädernas ord betyder inte att det s ärskilda Petrusämbetet som Jesus instiftade har\nutövats eller uppfatta ts precis som idag\, men förankringen i Matt 16:18-19 och den\napostolisk a successionen kan följas från fornkyrkan tills nu (se Katolska kyrkans katekes\,\nnr 77\; 553\; 815\; 833\; 860-862\; 880-885\; 891-892\; 1576).\ nPetrus martyrium (jfr Joh 21:18-19) beskrivs på ett rörande sätt i de apokryfiska\nPetrusakterna från 100-talet (avsnitt 35\; se Apokryfer till Nya testamentet\, Proprius\nförlag). När förföljelserna tog vid tipsa des den åldrande aposteln av en kvinna vid namn\nXantippa om faran och ö vertalades att lämna Rom:\n(Petrus) lämnade ensam staden och sade: ”In gen av er skall gå med mig\, utan jag skall\ngå ensam förklädd”. Men när han gick ut ur stadsporten fick han se Herren komma in i\nRom. Och n är han såg honom sade han: ”Herre\, vart går du?” Och Herren sade t ill\nhonom: ”Jag går in i Rom för att bli korsfäst’”. Petrus sade till honom: ”Herre\, skall du\nkorsfästas en gång till?” Han svarad e honom: ”Ja\, Petrus\, jag skall korsfästas en gång\ntill”. Då bes innade sig Petrus och såg Herren fara upp till himmelen. Och han återvä nde\ntill Rom.”\n”Herre\, vart går du?” – Quo vadis\, Domine? – är namnet på det kapell vid den antika Via\nAppia där Petrus möte med Herren (i en dröm?) ska ha ägt rum. Petrus korsfästes med\nhuvudet ner åt (ett upp-och-nervänt kors) och det lär ha skett på den hästkapplö pningsbana\nsom då låg under det som nu är platsen framför Peterskyrka n – i mitten\, där nu den stora\nobelisken står.\n\nOm Paulus\nPaulus har sett ganska vanlig ut där i trafiken\, till fots bland beridna soldat er\,\nhandelskaravaner och hästvagnar längs de romerska huvudvägarna. K ringvandrande\njudiska skriftlärda på starka ben\, skäggiga\, med sina få tillhörigheter på ryggen (verktyg\,\nsovmatta\, skriftrullar) fanns det gott om: var tionde person i romarriket var jude – lite mer\nän mus limerna i dagens Sverige.\nHur såg Paulus – eller Saul som han först k allades – ut? ”Liten till växten\, flintskallig\,\nmed krumma ben\, m en med god hållning\, sammanväxta ögonbryn\, en något krokig näsa\,\n full av nåd. Ibland såg han ut som en människa\, ibland hade han en än gels ansikte” – om\nman ska tro de omstridda s.k. ”Paulusakterna” från 100-talet (se ”Paulus och Tekla” i\novan nämnda Apokryferna til l Nya testamentet\, Proprius förlag). Själv kallar han sig för\n”dett a ofullgångna foster” (1 Kor 15:8) – kanske ett öknamn som syftade p å utseendet.\nPaulus föräldrar (eller deras föräldrar) var med störs ta sannolikhet frigivna slavar. Om en\nslavägare hade romerskt medborgars kap övergick detta nämligen automatiskt till hans\nslavar om de frigavs (Paulus föräldrar kan ha ägts av en soldat). Den lovande pojken\nskicka des till studier i Jerusalem under en känd lärare\, Gamaliel (Apg 22:3)\ , sonson till\nden berömde Hillel\; förmodligen densamme som i Apg 5:34. En karriär som fariseisk\nlaglärare\, kanske kringresande ”apostel” (= ombud med fullmakt) åt judiska Stora rådet\,\nlåg nära (Gamaliels egen son Simeon\, som Paulus bör ha känt\, blev senare ledare för\nfari seerna och stupade i judarnas uppror mot Rom 66-70). För sin försörjnin g lärde Paulus\nsig tältmakaryrket (gjorde tältdukar\, sadlar\, filtar\ , kanske kläder och hattar\, mest av skinn\noch hår från getter). Såg han på när Jesus framträdde? Vi vet inte. Han var ogift\, vilket\nvar o vanligt (kanske ung änkling? Se 1 Kor 7:8). Saul verkar tillhöra ”De f rigivnas”\nsynagoga i Jerusalem dit andra från hans land Kilikien bruka de komma (Apg 6:9). Han\nuppnår stort inflytande och är pådrivande i do marna mot medlemmar av Jesus-”sekten”\n(Apg 8:3\; 22:4-5\; 26:10-11). Han hade en viktig roll vid stenandet av diakonen Stefanos\n(Apg kap 6-7) och bad att få polisiära fullmakter att arrestera kristna så långt bor ta som i\nDamaskus (Apg 9:1-2).\nPaulus blev – enligt egna ord – ”en hädare och hänsynslös förföljare” (1 Tim 1:13\; jfr Gal\n1:13-14). Men inom varje fanatiker finns det en liten Tvivlare. Något inom\nkarri ärkometen satte stopp. Den unge skriftlärde från de frigivna slavarnas familj kan inte\nha gillat att släpa män\, kvinnor och barn i bojor ur s ina hem och se dem stenas till döds.\nMötet med Stefanos som likt Jesus ber för sina bödlar (!) har gjort intryck. Förr eller\nsenare har fråg orna hunnit ifatt honom: stämmer bilden av Jesus som odlas i\növerstepr ästens korridorer? Där finns det maktintriger och pengabegär\, men hos kyrkans\nfolk härskar from enkelhet och solidaritet. Vem är det sanna Is rael? Paulus på väg till\nDamaskus var en mogen frukt som Gud bara behö vde nudda vid för att den skulle falla. I\nsitt fall kan han ha slagit ba khuvudet och blivit tillfälligt blind. Gud gav honom ett\nmörker i vilke t han kunde börja urskilja Jesu milda röst (jfr 2 Kor 4:6). Framme i\nDa maskus tas han emot av Jesustroende som vågar lita på honom. Men den omt umlande\nhändelsen måste smältas – mycket måste tänkas igenom (inte minst allt han lärt sig!).\nPaulus drar sig undan till ”Arabien”\, k anske under ett par års tid\, och återvänder sedan till\nDamaskus. Där är ”förrädaren” dock efterlyst och måste fly. Rymlingen firas om natten\nner från stadsmuren i en korg\, antagligen en stinkande fiskkorg (jfr 2 Kor 11:32-33\; Apg\n9:23) – en scen som alltid är med i barnbibl ar. Han uppsöker Petrus i Jerusalem (Gal\n1:18) och är hos honom i två veckor. Kontakten förmedlades av Barnabas (Apg 9:27).\nDen var farlig fö r alla tre.\nDen högt bildade fariseens avhopp var en stor prestigeförlu st för Stora rådet i Jerusalem.\nFör kyrkan var Paulus ett trumfkort so m snart sattes i användning. Paulus kallas av\nvännen Barnabas till den blomstrande församlingen i Antiokia i Syrien (romarrikets tredje\nstörst a stad\, där folk nu kallar de Jesus-troende för ”kristna”.). Där b lir han kateket.\nLängst bak i de flesta biblar finns en karta med ”Apo steln Paulus tre resor”. Den behövs\nnär man följer aposteln längs s idorna i Apostlagärningarna. Med breven i andra handen\nkan man ofta läs a hans egen version av många av händelserna i Apostlagärningarna.\nFjor ton år efter Paulus omvändelse (alltså ca år 49)\, läser vi om hur Pa ulus och Barnabas\nvägrar att lyda några kristna från Judeen som kräve r att de nyomvända hedningarna ska\nomskäras efter mosaiskt bruk. Det le der till det första konciliet i Jerusalem\, där frågan om\nhedningarnas lagförpliktelser när de upptas i Gudsfolket ska prövas. I Galaterbreve t ger\nPaulus sin version av mötet (Gal kap. 2) som inte helt liknar Apos tlagärningarnas (Apg\nkap. 15). Den högt bildade Paulus\, med goda konta kter i höga romerska kretsar och ett\nskrämmande förflutet som kyrkofö rföljare\, kan ha varit svår att höra på för de pressade\nmedlemmarna i urkyrkan. Varför virvlar han upp sådan oro överallt? Vill han få os s alla\ndödade? Räcker det inte med dem han själv fick avrättade då h an förföljde oss? Petrus\,\nJakob och Johannes ger honom till slut hande n\, en darrande hand antagligen\, som tecken\npå samhörighet (Gal 2:9).\ nPaulus förs – efter sin dramatiska och farofyllda karriär full av pl ågor\, konflikter\, ångest\,\nnöd men även mirakel och framgångar – som resande ambassadör för evangeliet om Jesus\nMessias – som fånge till Rom ca år 60. Vad hände sedan? Roms tredje biskop efter\nPetrus\, C lemens\, skrev i sitt brev till korinthierna\, som är från 90-talet\, at t Paulus\n”predikade i öster och väster och blev vida berömd för sin tro. Han lärde hela världen\nrättfärdighet\, nådde västerns gräns och vittnade inför de mäktiga” (1 Clem 5:7\, se De\napostoliska fäder na\, Artos förlag). Paulus nådde alltså Spanien\, i enlighet med sina p laner\n(Rom 15:24-28) som var ”västerns gräns” (jfr Apg 1:8). Först a och Andra\nTimotheosbrevet samt Titusbrevet tyder på att han därefter gjorde en sorts\ninspektionsrunda i sina första missionsfält i öst (= 1 Tim 1:3\; Tit 1:5\; 3:12). Alltså bör\nPaulus i första taget ha frikä nts av kejsaren Nero (det var precis innan Nero blev\nvansinnig). Det är också 300-talskyrkohistorikern Eusebios åsikt. Han nämner en ny\nrätte gång där Paulus led martyrdöden och begravdes. Det lär ha skett genom\ nhalshuggning och platsen var som ovan nämnts vägen västerut mot Ostia\ , där den\nrespektingivande basilikan till hans ära nu står.\nDagens l äsningar ger oss snapshots – glimtar – av känslostarka och avgörand e stunder i\nde två apostlarnas liv\, fönster genom vilka vi skymtar vad helighet är: närhet till Jesus\,\ntrohet trots vår synd och våra bris ter\, lyhördhet för Guds vilja.\nKyrkans bön denna dag:\nGud\, i helig glädje fylld med vördnad firar vi apostlarna Petrus och Paulus högtid. Lär\nnu din kyrka att troget hålla fast vid deras undervisning\, som fö rblir hennes grundval och\nfäste.\nSärskilda läsningar denna dag: Apg 1 2:1-11\; 2 Tim 4:6-8\, 17-18 samt Matt 16:13-19\n\nKälla: Katolska Liturg iska Nämnden\n\n \; ATTACH;FMTTYPE=image/jpeg:https://sanktbernadette.se/wp-content/uploads/20 24/06/st_paul_st_peter.jpg CATEGORIES:Högtid LOCATION:Rönnekyrkan\, Skolgatan 33\, Ängelholm\, Skåne\, 262 31\, Skån e\, Sverige GEO:56.24508;12.872347 X-APPLE-STRUCTURED-LOCATION;VALUE=URI;X-ADDRESS=Skolgatan 33\, Ängelholm\, Skåne\, 262 31\, Skåne\, Sverige;X-APPLE-RADIUS=100;X-TITLE=Rönnekyrka n:geo:56.24508,12.872347 END:VEVENT BEGIN:VTIMEZONE TZID:Europe/Stockholm X-LIC-LOCATION:Europe/Stockholm BEGIN:DAYLIGHT DTSTART:20260329T030000 TZOFFSETFROM:+0100 TZOFFSETTO:+0200 TZNAME:CEST END:DAYLIGHT END:VTIMEZONE END:VCALENDAR