ARTONDE SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET” ÅRGÅNG A
Första läsningen: Jes 55:1-3 (Kom och ät)
Guds inbjudan till sin stora gratismåltid vid nådens bord ekar i Jesu ord i evangeliet (Matt
11:28-30) och – mest av allt – i eukaristin. Orden i v. 2 innehåller en kritik av vår subtila
avgudadyrkan: vi köper många onödiga prylar i stället för att – som Gud – generöst dela
ut åt behövande. Vad vi främst borde göra är att lyssna (v. 3), dvs. göra Gud till vår lärare.
Den som har sin lust i Herrens lag (Ps 1:2) får riklig del av Guds vishet. Jag äger mer
vishet än alla mina lärare, ty jag begrundar dina lagbud (Ps 119:99). Lycklig den som
funnit vishet, den som nått fram till insikt… För dem som håller sig till henne är hon ett
livets träd – lycklig den som håller fast vid henne (Ords 3:13.18). Biblar och
bibelkommentarer borde alltså finnas i varje hem.
Andra läsningen: Rom 8:35, 37-39 (Ingenting skall skilja oss från Guds kärlek i Kristus
Jesus)
Fattiga och förföljda kristna som skräms av hotfulla fiender, som inget har att äta och
knappast har kläder på kroppen kan lätt ge upp hoppet. ”Var är du, Gud?” undrar de,
”vänder du din nåd ifrån oss?”. Nej, säger Paulus här. Mer än någonsin är Gud hos er nu.
Ni är på inget sätt skilda från Kristi kärlek. Vi inser: dessa utsatta får inte heller vara
skilda från vår kärlek. Kyrkan måste vara ett nätverk av konkret solidaritet.
Evangelium: Matt 14:13-21 (Alla åt och blev mätta)
Vilken kontrast mellan denna måltid för fattiga, gudfruktiga massor och den dignande,
makabra festen för samhällets elit som Matteus har berättat om precis innan detta – festen
som slutade i blod med serveringen av ett avhugget huvud. Vilken doft av död där, vilken
frånvaro av Gud. Där rådde utpressning, skam och övermod.
Men här där brödet delas bland enkla, behövande människor byggs Guds nya Israel,
kyrkan. Där är Gud närvarande med ett nytt ”mannaunder i öknen” (jfr 2 Mos kap. 16; jfr
2 Kung 4:1-7; 42-47). Matteus penna framhäver kontrasterna: den onde Herodias sade:
”Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat” (Matt 14:8). Jesus räcker fram
händerna mot de gåvor hans vänner har att ge – som prästen i mässan när bröd och vin
bärs fram – och Jesus säger: ”Lämna dem till mig” (v. 18). I festsalen var Herodias dotter
föga mer än ett objekt för männens blickar. Vid Jesu måltid är kvinnor och barn (v. 21)
mottagare av Guds gåvor på lika fot med männen.
Markus och Lukas har också denna berättelse. Precis som Matteus vill de föregripa
eukaristins mysterium. Jesus såg upp mot himlen och läste tackbönen (v. 19, eukaristi
betyder tacksägelse). Det låter oss tänka på brödet från himlen (Joh 6:32 f). I kyrkan är vi
trygga. Själen mättas av Herden (jfr v.13; Ps 23). Där råder frid.
Källa: Katolska Liturgiska Nämnden